Sockerfri – ett sätt att leva

Idag firar jag att det är ett år sedan som jag valde bort processat socker och sötningsmedel. Jag bestämde mig för hatt hålla upp ett halvår, men ganska snart kände jag att jag mådde bättre och att det var så jag ville fortsätta. Jag läste på alla varor i affären och insåg att det är socker eller sötningsmedel i väldigt väldigt mycket. Korvar, skinka, fläskfilé – det är varor jag själv inte trodde skulle vara sötade.

Jag hade nolltolerans till en början. Idag kan jag, vid enstaka tillfällen, tillåta mig att äta skinka på smörgåsen, trots att det är sötat. Jag tycker inte om att de valt att söta skinkan, men då det inte drar igång mitt sötsug, tillåter jag mig det ibland. Likaså mörk choklad – men då är det den med 90% som gäller. Köpt sill däremot, har jag svårt att äta – det är för mycket socker för mig. Fördelen med nolltolerans är att jag, när jag kände mig stabil, kunde prova ex.vis lite skinka, och se om det drar igång mitt sötsug eller inte. Första halvåret åt jag frukt då sötsuget blev för jobbigt, och hade alltid med ett äpple då vi var iväg och det skulle bjudas på fika. Det funkade på mig. Efterhand har jag minskat på frukten och äter inte speciellt mycket frukt idag. Och om/när vi äter något sött så är det bakat/tillverkat av frukt. Frukt är sådant som vår kropp kan ta hand om.

Tack vare att jag idag äter lågkolhydratkost håller jag mig mätt länge och sötsuget håller sig på avstånd. Att inte äta allt kräver ibland sin planering för min del. Men det är det värt; att inte vara beroende av socker skapar en känsla av frihet och styrka. Det har blivit en livsstil och den tänker fortsätta med.

Fri(sk)heten är drivkraften.