Målgång nästa vecka – och jag struttar fram…

20150920_113929
Den senaste tiden har jag kämpat massor med viljan och lusten till att ut och springa. Lidingö Tjejlopp närmar sig med stormsteg, och i stort sett varje dag dealar jag med mig själv om jag ska fixa detta eller inte. Min kropp känner ett behov av fysisk aktivitet, vilket är precis vad jag ville uppnå med Tjejklassikern. Men lusten till att springa går sisådär…även om jag ordnat en riktig energifylld spellista och att det är skönt när jag väl springer. Om en vecka idag är det liksom målgången på min Tjejklassikerresa.

Den här veckan har jag, fram tills idag, bara tränat en gång – Crawlkursen i torsdags. Jag har arbetat heltid och inte hunnit med att träna på kvällen. Min plan var att träna på Friskis & Svettis igår, men det var fullt upp med andra familjeaktiviteter som jag såklart prioriterade. Och idag, när jag vaknade säger min man att jag nog borde ta ett långpass idag. ”Ja, 1 mil”, säger jag. Men nehejdå, det var inte tillräckligt. Han tyckte jag skulle ut och springa i två timmar, långsamt, men ändå springa hela tiden. Jag kände irritationen över att han påminner mig över det som jag egentligen känner lite stress inför – att jag borde springa mer. Han föreslog vilken väg jag skulle springa, så jag behövde liksom inte tänka – bara göra. Och det är ju precis vad jag behöver! Någon som sparkar på mig, när min egen motivation tryter. Tack älskade man att du coachar mig när jag behöver det!

20150920_103402
Den första 1,5km fick jag sällskap av en liten ödla, som skulle levereras till barnens klasskompis hem. Trevligt med sällskap, då jag lämnade vår hund Loke hemma denna gång eftersom jag skulle springa lite längre. Han var rätt besviken då jag stängde dörren utan honom. Han hade svansat efter mig hela tiden jag bytte om och gnydde ordentligt.

Följande kilometrar var bara helt jättesköna. Tempot var lugnt och skönt. Många tankar bearbetades och rensades i hjärnan. Jag sprang norrut till Ågelsjön, och ni som varit där vet att det är en rejäl uppförsbacke mot slutet. Det var ca 8km till backen. Närmare toppen började jag känna att det ömmade i höger skinkmuskel. Men jag hade 2km kvar att springa till 10km, innan jag fick vända, enligt mig själv. Jag sprang en bit längs Ågelsjöns västra sida och det var underbart skönt och vackert. Och det var väl tur, så jag kunde glömma det onda.

20150920_102257 20150920_125708
Superbra att få låna mannens vattenväska, så jag kunde dricka längs vägen. Supersmidig.

Hemvägen tänkte jag skulle gå lite snabbare, då jag hade värsta långa nerförsbacken tillbaka. Men vid det här laget hade jag börjat få rejält ont i höger skinkmuskel. Det gjorde mer och mer ont och att springa utför var inte till det bättre. Men jag kämpade på, viljan fanns där. Ganska snart började jag få ont i båda benen, främst skinkmuskel/lår på båda benen och ner mot knäna. Men jag skulle inte ge upp. Jag skulle fixa det här. Risken var att om jag skulle stanna så skulle jag inte kunna gå en meter sedan. Då skulle jag behöva bli hämtad, och det ville jag inte!! Så jag struttade framåt, så gott jag kunde. De sista 5 kilometrarna måste jag ha sett riktigt rolig ut. De som inte vet att jag har 15km bakom mig fick nog en hel del att fundera på gällande min min löpteknik… :)

Hur som helst, så lyckades jag springa hela 20km utan att stanna! Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv. Och jag lyckades ta mig hem, även om det var slitigt i benen efter vägen. Flåsmässigt var det inga bekymmer alls. Jag behövde låta musklerna få träna på att hålla på länge, för det är vad jag kommer att låta dem göra nästa helg. Däremot så är min gångstil nu ikväll något vaggande och struttande och jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv. Undrar hur det ska bli imorgon…. Fötterna och vristerna klarade sig bra, där fick jag inte ont.

Om en vecka är det dags för sista delen i min Tjejklassiker. Ska jag orka ända in i mål? Eller ska jag falla på målsnöret? Jag får vila mig i form (nu går det definitivt inte att springa!) och ska självklart fixa detta på söndag – hur lång tid det än må ta!

2 reaktion på “Målgång nästa vecka – och jag struttar fram…

Kommentarer inaktiverade.