Jag drunknade inte!!

Snarare så klarade jag Vansbro Tjejsim. Och om du frågar mig så gjorde jag det med bravur och är skitstolt över mig själv!

20150705_110304
Jag står vid starten. Min klassikerkompis är tyvärr sjuk, så när mina främsta anhängare; man och barn, har lämnat mig vid starten är jag själv. Helt själv. Förstås tillsammans med ett gäng andra pirriga och glada simmerskor. Men jag står och tittar ner mot vattnet, det mörka, och undrar hur det ska kännas när jag kliver i. Ska jag gå ner och blöta mig först, eller passar det mig bättre att bara kliva i? Hur lång tid ska det ta? Hur känns ”motströmmen”? Kommer jag att orka?  Jag känner mig nervös och modig på samma gång.

Det är en solig och varm dag. En riktig sommardag! På skyltarna läser jag att det är 18,4 grader i vattnet. I högtalarna hör jag dem säga att det inte varit så varmt sedan 1973. Wow! Jag har simmat i 16 grader och vet att vad gäller temperaturen kommer det inte vara några problem. Jag tog varken sim-sockorna på mig eller den extra badmössan. Det var för varmt. Jag står vid start och börjar till och med svettas innan jag ska kliva i.

Jag startar i tredje startled. Första startled är eliten. Sen kommer andra startled när det sedan är vår tur. Jag står långt fram. Adrenalinet går igång. Jag kliver i. Andas. Såå skönt att få svalka sig. Ner i vattnet. Simma. Simma. Simma. Inget fin-simma. Pulsen är hög och jag tar i allt vad jag kan. Till en början har jag svårt att hitta en jämn och bra rytm (jag har ju inte tränat teknik ett dugg, ska ni veta), men efter några hundra meter tycker jag att jag fått till det.

Simningen gick både smidigt och snabbt. Jag kunde mestadels simma närmast bryggan, längst till höger. Vid de tillfällen jag skulle simma om någon, var det  en rejäl extra ansträngning, för där kändes motströmmen mer. Annars märkte jag knappt av att det var motströms.

26 min. 26 min!! 26 minuter stod det på klockan när jag kom i mål! Jag var sjukt förvånad och glad på samma gång. Själv hade jag hoppats klara det under en timme…. Jag var lycklig över att jag klarade det.

20150705_120337

På plats hade jag min familj och mina föräldrar och jag kände mig evigt lycklig och tacksam över att ha sådana fina supportrar som följer med mig och hejjar och peppar. Det betyder såå mycket att känna stödet och få dela det tillsammans!! <3 <3

Det har nu gått drygt en månad sedan Vansbro tjejsim. Direkt efter loppet for jag några dagar iväg till Åland med familjen och har sedan gått på lågvarv vad gäller datorer, sociala medier och min blogg.

20150705_204807

Men ikväll damp det ner ett oroligt meddelande i min inkorg från en gammal god vän som hoppades att jag hade semester och att det inte var något annat som gjorde att inte bloggen blivit uppdaterad på länge. Tack!! En spark i baken behövde jag. För att uppdatera bloggen, menar jag. Och jag lovar; trots att jag inte uppdaterat, så har jag ändå tränat löpträning. Ähum, ok, kanske inte tränat så jättemycket som jag kanske borde, men jag springer 2-3 gånger i veckan iaf. Jag lovar att bli bättre på att uppdatera, och jag behöver öka min löpträning för att klara den sista utmaningen också, som jag hört många intyga att det blir den allra jobbigaste.

Dags att slänga mig i sängen, för imorgon bitti blir det en löprunda innan frukost igen.

Kram på er alla!!