Kategoriarkiv: Träning

Målgång nästa vecka – och jag struttar fram…

20150920_113929
Den senaste tiden har jag kämpat massor med viljan och lusten till att ut och springa. Lidingö Tjejlopp närmar sig med stormsteg, och i stort sett varje dag dealar jag med mig själv om jag ska fixa detta eller inte. Min kropp känner ett behov av fysisk aktivitet, vilket är precis vad jag ville uppnå med Tjejklassikern. Men lusten till att springa går sisådär…även om jag ordnat en riktig energifylld spellista och att det är skönt när jag väl springer. Om en vecka idag är det liksom målgången på min Tjejklassikerresa.

Den här veckan har jag, fram tills idag, bara tränat en gång – Crawlkursen i torsdags. Jag har arbetat heltid och inte hunnit med att träna på kvällen. Min plan var att träna på Friskis & Svettis igår, men det var fullt upp med andra familjeaktiviteter som jag såklart prioriterade. Och idag, när jag vaknade säger min man att jag nog borde ta ett långpass idag. ”Ja, 1 mil”, säger jag. Men nehejdå, det var inte tillräckligt. Han tyckte jag skulle ut och springa i två timmar, långsamt, men ändå springa hela tiden. Jag kände irritationen över att han påminner mig över det som jag egentligen känner lite stress inför – att jag borde springa mer. Han föreslog vilken väg jag skulle springa, så jag behövde liksom inte tänka – bara göra. Och det är ju precis vad jag behöver! Någon som sparkar på mig, när min egen motivation tryter. Tack älskade man att du coachar mig när jag behöver det!

20150920_103402
Den första 1,5km fick jag sällskap av en liten ödla, som skulle levereras till barnens klasskompis hem. Trevligt med sällskap, då jag lämnade vår hund Loke hemma denna gång eftersom jag skulle springa lite längre. Han var rätt besviken då jag stängde dörren utan honom. Han hade svansat efter mig hela tiden jag bytte om och gnydde ordentligt.

Följande kilometrar var bara helt jättesköna. Tempot var lugnt och skönt. Många tankar bearbetades och rensades i hjärnan. Jag sprang norrut till Ågelsjön, och ni som varit där vet att det är en rejäl uppförsbacke mot slutet. Det var ca 8km till backen. Närmare toppen började jag känna att det ömmade i höger skinkmuskel. Men jag hade 2km kvar att springa till 10km, innan jag fick vända, enligt mig själv. Jag sprang en bit längs Ågelsjöns västra sida och det var underbart skönt och vackert. Och det var väl tur, så jag kunde glömma det onda.

20150920_102257 20150920_125708
Superbra att få låna mannens vattenväska, så jag kunde dricka längs vägen. Supersmidig.

Hemvägen tänkte jag skulle gå lite snabbare, då jag hade värsta långa nerförsbacken tillbaka. Men vid det här laget hade jag börjat få rejält ont i höger skinkmuskel. Det gjorde mer och mer ont och att springa utför var inte till det bättre. Men jag kämpade på, viljan fanns där. Ganska snart började jag få ont i båda benen, främst skinkmuskel/lår på båda benen och ner mot knäna. Men jag skulle inte ge upp. Jag skulle fixa det här. Risken var att om jag skulle stanna så skulle jag inte kunna gå en meter sedan. Då skulle jag behöva bli hämtad, och det ville jag inte!! Så jag struttade framåt, så gott jag kunde. De sista 5 kilometrarna måste jag ha sett riktigt rolig ut. De som inte vet att jag har 15km bakom mig fick nog en hel del att fundera på gällande min min löpteknik… :)

Hur som helst, så lyckades jag springa hela 20km utan att stanna! Jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv. Och jag lyckades ta mig hem, även om det var slitigt i benen efter vägen. Flåsmässigt var det inga bekymmer alls. Jag behövde låta musklerna få träna på att hålla på länge, för det är vad jag kommer att låta dem göra nästa helg. Däremot så är min gångstil nu ikväll något vaggande och struttande och jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv. Undrar hur det ska bli imorgon…. Fötterna och vristerna klarade sig bra, där fick jag inte ont.

Om en vecka är det dags för sista delen i min Tjejklassiker. Ska jag orka ända in i mål? Eller ska jag falla på målsnöret? Jag får vila mig i form (nu går det definitivt inte att springa!) och ska självklart fixa detta på söndag – hur lång tid det än må ta!

Imorgon gäller det

Ja, imorgon är det dags för Vansbro Tjejsim, 1000m i öppet mörkt vatten, kallt och motströms. Jag är glad att värmen har kommit, så det förhoppningsvis kommer att kännas skönt att svalka sig…

Jag kommer att göra mitt bästa för att ta mig igenom loppet. Det är det viktiga. Jag som från början trodde att detta nog inte var några konstigheter, har kommit till insikten att utmaningen ligger i det mentala, framförallt.

Tyvärr kommer min klassikerkompis inte med mig på detta äventyr, då hon blivit sjuk. Jättetråkigt, tycker jag, att inte få dela detta med henne, men blir en sjuk så är det inte så mycket att göra åt. Kroppen bestämmer, och då gäller det att lyssna! Jag var dock ute hos henne och hälsade på häromdagen, och fick då möjligheten att prova dräkten en sista gång. Jag simmade kanske nån- eller ett par hundra meter. Jag var inte så motiverad till simträning denna dag, då det var både varmt och det verkade mer mysigt att prata med vännerna som var med.

20150702_135149

Nu ska jag förbereda det sista och ladda inför loppet. Ska bli riktigt spännande att få uppleva detta. Kl 11.30 kliver jag i och tar mina första simtag. Önskar mig lycka till!

Årets första dopp – i våtdräkt

IMG_0306
En sjö vi fick vara alldeles ensamma vid.

Om tre veckor och en dag är det dags för Vansbro Tjejsim. Jag har fram tills idag inte oroat mig speciellt mycket för simningen. Simma kan jag ju…. 1000m i bassäng har jag simmat många gånger för många år sedan…. Jag trodde från början att skidorna skulle vara min största utmaning, då jag inte kunde åka skidor innan. Men nu står jag inför simningen och jag inser att DET nog kommer bli min största utmaning.

Jag har fått låna min svågers våtdräkt, och idag var det dags att testa den i vatten. Jag tycker våtdräkten satt helt ok, men enligt mannen i mitt liv så verkar den stor med förstora ärmar och stor över bröstkorg och axlar. Ja, jag har ingen aning om hur den ska sitta, så idag fick det bli ett prov i sjön.

IMG_0309
1, 2, 3, på det fjärde ska det ske….

Det var en riktigt varm och skön dag idag. Efter att ha sprungit 5km på eftermiddagen i 26 graders värme åkte vi och badade. Jag var rejält uppvärmd. Vattnet också – gissar på ca 20 grader. Fantiserade om hur det kommer att bli om 3 veckor….kallare i vattnet (hualigen, jag gillar´t inte), mörkt vatten (gillar´t inte heller, vill ha kontroll hur det ser ut), djupt (gillar inte det heller, tyvärr), trångt med en massa andra tjejsimmare som vill framåt samtidigt, olika snabbt. Hmm, jag tror min största utmaning är rent mentalt. Att slappna av, våga släppa på kontrollen, tillåta kyla och bara simma framåt. Lugnt och fint. Mina små djävulshorn som brukar komma fram när det gäller får inte titta fram denna gång – det är bättre att ta det lugnt och fint, andas, och se till att komma i mål.

IMG_0318
Min kära 8-åring var tuffare än jag och badade utan våtdräkt.

Fram tills idag har jag aldrig någonsin haft en våtdräkt på mig, än mindre provat simma med en. Men nu har jag testat och det var en riktigt kul upplevelse. Vilket flyt! Samtidigt som den kändes klumpig upptill. Som sagt, jag vet inte hur en våtdräkt ska sitta, men kanske är det så att den ska vara lite mer slimmad. Jag får googla vidare, testa någon mindre variant och hoppas att jag kan hitta en billig variant på Blocket.

IMG_0322
Vår hund Loke föredrog att titta på. Och gubben min fotade. <3

Jag åkte och åkte och åkte och…

..ville aldrig gå in. Det var en underbart skön känsla när kroppen svarade så bra.

IMG_20141229_110125

Först startade Oliver och jag med att skida ca 6 km. Vi besökte fjällstationen och skidade sedan vidare. Det blev träning i både lite brantare utför (=plogning) och lite brantare uppför (=saxning). Bra att testa lite brantare backar också. Sen åkte vi in till stugan igen och stoppade i oss lite lunch; köttgryta med lite grönsaker till. Sen drog jag ut igen. Jag tänkte mig först en kort tur till på ytterligare 6-7 km för att besöka Sjöstugan. Det var en mysig stuga belägen på en fantastisk plats. Kan tänka mig hur underbart det måste vara på sommaren… När jag sedan skidade tillbaka så kände jag mig inte nöjd, utan fortsatte längre. Det var en underbar känsla! Trots att det snöade och det nu bara var -5, så var känslan i kroppen helt fantastisk. Jag hade så mycket energi. Det var som att den gjorde precis som jag ville och orkade hur mycket som helst! Jag ville helt enkelt inte gå in, när det var så roligt och så skönt. Så idag orkade jag ha mer fokus på mina böjda knän och tyngdpunkten på hela fötterna. 13 km blev eftermiddagsturen, innan skymningen övertog och jag tillslut gick in i stugan.

20141229_143331

Tjing!

Stavarna i luften

Vilken träningsvärk från igår! Mest i musklerna från låren upp mot magen (har de ett namn?) Idag har jag åkt längdskidor med stavarna i luften. Låter kanske knasigt, men syftet var att träna på att ta i, trycka ifrån, med skidorna. I benen finns en hel del muskler jag kan ta hjälp av, så jag inte bara tar i med armarna. När jag tar i med benen och skjuter ifrån med vristerna, åker skidan upp baktill och det är tydligen så en skidar. När jag inte använder stavarna måste jag ta i med benen. Under min första tur i söndagskväll hasade jag mest med skidorna fram och tillbaka.

-15 grader och naturen är fantastisk här i Grövelsjön. Det är svårt att hålla jämnt tempo när jag vill stanna och fota varenda vy. ☺

PhotoGrid_1419685559967

 

Dagsturen var 7 km och det blev även en kvällstur med pannlampa på 5 km (-17 grader). Jag föredrar dagsljus så jag får se den härliga naturen. Men träning är träning.

 

Igår och idag, 4 skidturer, har jag sammanlagt åkt lika långt som jag ska åka  vid ett tillfälle på TjejVasan…. 28 feb. 3 mil. ☺

 

 

I skogen far tankarna precis vart de vill

Efter att ha kommit igång med träning igen förra veckan, efter 3 veckors uppehåll, har jag återigen kommit in i en vecka då jag inte kan träna. Jag har blivit förkyld. Jag är inte jättesjuk. Jag har inte feber. Men jag är snorig och känner mig allmänt seg och trött i kroppen. Därför får det bli ytterligare en vecka utan träning. Men jag känner ingen panik för det. Det är låångt kvar till 28 februari då Tjejvasan går av stapeln. Det är bara att ta tag i det när jag är piggare igen. Och mest av allt ser jag fram mot att snön ska komma, eller att jag ska komma till snön. Då får jag ut och åka längdskidor, på riktigt.

Under tiden tar jag mina promenader. Jag är glad att vi har hund. En fantastiskt mysig liten sheltie. Det gör att jag kommer ut på promenad minst 3ggr/dag. Och vid en av dessa promenader går jag en längre sträcka. När vi beger oss ut i skogen släpps tankarna fria. Jag tycker det är underbart; tankarna far precis som de vill och jag har ingen aning om vad som ploppar upp för dagen. Jag är en person som tänker mycket. Ibland kan jag fastna i ett tankespår. Jag behöver utmana mig själv i att komma ännu mer till handling. Kanske ett nyårslöfte? Men, när jag går på mina långa skogspromenader, med en överlycklig liten Loke som springer fritt runt omkring och är allmänt överlycklig, släpps tankarna fria och de får fara precis som de vill. Då föds många idéer, existentiella tankar dyker upp, känslor dras igång, frågetecken rätas ut, lösningar på problem finns plötsligt. Dessutom visar skogen sin kärlek med hjälp av sin energi och vackra naturlighet.

20141209_120516

Kram på er!

 

 

Känslan i kroppen är bara så skön

Jag har inte tränat på tre veckor. Olika omständigheter har gjort att jag fått prioritera bort det. Tre veckor kan låta som en lång tid. Och jag är glad över att jag under dessa veckor känt ett behov av att röra på mig – framförallt att få upp lite flås. Det är just detta behov som jag har velat komma till, med hjälp av Tjejklassikern som mål. Att jag själv ska känna behovet av fysiskt aktivitet. Under dessa veckor har det känts viktigt för mig att ändå ta några längre raska promenader.

Men, jag lägger nu inte fokus på att jag missat tre veckors träning. Jag lägger mitt fokus på att jag nu kan fortsätta träna. Ältandet är aldrig bra för psyket. Det kan stressa upp alldeles på tok för mycket. Och vad blir resultatet då? Jag vill ju vara i harmoni och balans med mig själv, och då tjänar det inget till att älta gamla saker. Jag fokuserar istället på nuet och blickar framåt.

Rackarns så gött det var att träna idag! Jag var idag tillbaka på gymmet och det var så himlans skönt att få springa på löpbandet, staka i stakmaskinen, utfallsgå, träna mage, triceps mm. Jag hade en försiktig ingång, med tanke på att jag inte tränat på tre veckor, 9 tillfällen, men det kändes bättre än vad jag förväntat mig. Och känslan nu i efterhand i kroppen är bara så skönt, lagom utmattad i musklerna.

20141029_101808
En kvart i stakmaskinen varje gång

Inte så tuff – men ganska modig ändå

Första riktiga rullskideturen
Så kände jag mig idag när jag för första gången begav mig iväg på rullskidor.
Ni som läst min blogg vet att jag inte stått mycket på längdåkningsskidor alls i mina da´r. Visst åkte jag litegrann när jag var tonåring, för säkert 25 år sedan. Och de senaste åren har jag turat lite med barnen. Men då handlar det om att tura väldigt plant, väldigt sakta och typ 1 km eller 2 för att sedan fika och njuta av solen. Jag minns när jag ramlade en gång förra året och höll inte på att komma upp. Där låg jag och kände mig som världens klump. Det var stört omöjligt för mig. Tillslut fick jag ta av mig skidorna för att kunna resa på mig. Det är min erfarenhet av längdåkningsskidor.

Jag är så glad att jag har en man som  ser till att ”kitta” mig. Han har själv åkt en hel del skidor, och han har koll på vad jag behöver. Där släpper jag kontrollen helt. Han har beställt skidutrustning (har bara haft lånad sådan förut) åt mig och även ett par rullskidor ifall snön håller sig långt borta. Dessa rullskidor har jag testat en liten stund utanför huset för att se om jag överhuvudtaget kan stå på dem. Men idag begav jag mig iväg för att få träna på en liten längre sträcka.

Då, ska ni veta, när jag stod där på rullisarna, så kände jag mig inte speciellt tuff – skidorna hade total makt över mig. Vanligtvis är det ganska lite bilar och folk som rör sig denna väg, men självklart inte just idag när jag skulle börja. Jag kände mig så dum, ja, riktigt piinsamt, om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så kände jag att jag måste ju börja någon gång!! Så jag trotsade pinsamhetskänslorna. När jag stakat mig fram bara några meter möter jag en annan rullskidåkare. Det fick mig att känna att det var ännu mer pinsamt, men hon stannade till och pratade. Det visade sig att hon också var nybörjare – hon hade bara kört 5 mil på sina. Ähum….jag har bara kört 5 meter, sa jag…
Vägen jag höll till längs är ganska plan, så jag fick möjlighet att nöta in teknik. Jag hade bestämt mig för att hålla på i 1 timme och på den tiden hann jag med 4 sträckor fram och tillbaka längs denna väg.

Sträcka 1: Staka
Sträcka 2: Staka med frånskjut höger ben
Sträcka 3: Staka med frånskjut med vänster ben (detta var svårare)
Träning i utförs- och uppförsbacke under en järnvägsviadukt
Sträcka 4: Staka med frånskjut med varannat ben

20141026_144318

På vägen hem kände jag ändå att jag var rätt modig som trotsade min pinsamma känsla och begav mig ut på detta. Under denna timme tycker jag själv att jag hann utvecklas en hel del från innan jag började. Från att bara lite stapplandes kunna staka mig framåt, vågade jag mig nu på lite fart med hjälp av lite frånskjut med benen. Jag lärde mig att parera lite med rullskidorna och svänga lite försiktigt. En dag som denna är jag glad för min naivitet och tilltro på att det går bra. För hade jag varit rädd för att ramla innan jag gav mig iväg hade jag nog aldrig gett mig iväg – finns ju risk att slå sig halvt fördärvad. Men jag ramlade inte en enda gång, även om hjärtat for upp i halsgropen vid ett par tillfällen. På det hela tycker jag att min relation till skidorna blivit mycket bättre under denna timme och jag ser fram mot nästa möte. En dag ska jag känna att jag styr skidorna helt och inte tvärt om!

Motionsträning bra för hjärnan!

Idag var det 2 hälsonyheter på ekot. Det tycker jag är positivt. De tråkiga nyheterna behöver väga upp med lite positiva nyheter. Nyheterna kom till mig precis när jag stretchade efter ett morgonpass på gymmet.

De berättar att motionsträning är bra för hjärnan, att ytterligare en studie har kommit fram till att hippocampus kan fungera bättre för den som tränar bara 3x30min/veckan. Träningen gör att blodflödet ökar i hjärnan vilket förbättrar minnet.
Vill du lyssna så är det 2.21 min in på ekots sändning.

Kul att höra, det var ju en oro jag hade då jag mådde som sämst, då jag upplevde att jag ofta glömde saker. Träning har såklart så många fler positiva effekter som t ex bra mot både stress och depression. Jag som aldrig tyckt om att träna så mycket tidigare känner att jag fortfarande är på rätt väg.

 

Dagens gymträning

Fitnesstillbehšr
Foto: www.fotoakuten.se

Idag var jag och tränade i gymmet igen. Det var riktigt kul. Och riktigt skönt! Det är drygt en vecka sedan sist, men nu är min ambition att gå dit 3 gånger i veckan under hösten. Träningsupplägg som Friskis & Svettis har hjälpt mig att ta fram:

-Uppvärmning löpning 10-35 min
-Stakmaskin 1000m
-Tåhävningar på stepbräda med skivstång 2×25
-Staka med armarna 3×15
-Utfallsgång med viktskiva på sträckta armar 3x2sträckor
-Plankan med gymband 3×10 (…denna är jobbig!)
-Triceps på bänk 3×15
-Situps i lutande bänk 3×25
-Rygglyft i lutande bänk 3×10

Med detta program ska jag ha gått igenom helheten av min kropp, med fokus på de delar som kommer vara mest aktiva under Tjejvasan. Är det något som saknas och bör läggas till mitt träningsupplägg? Hojta i så fall!

Jag har fått berättat för mig att det är lätt att bygga muskler. Vi får väl se utvecklingen. Kul är det – och det är prio 1!