Kategoriarkiv: Okategoriserade

Cykelträning del 1 Rumpträning

Jajamänn, idag var det äntligen dags för mig att bege mig ut på min kära landsvägscykel. Dags för att börja fokusera på Tjejvättern 6/6. Jag får erkänna att jag har dragit mig för att bege mig ut. Länge har jag kunnat skylla på grusiga vägar, men nu har de sopat rent i stan och jag kände mig lite tvungen. Inte för att jag hade lust, men jag vet att jag behöver samla på mig några mil till Tjejvättern. 2011, 2012 och 2013 cyklade jag Tjejvättern och tyckte det var jätteroligt de två första åren. Första året cyklade jag på min vanliga 7-växlade cykel. Jag fick blodad tand och året därpå köpte jag mig en racer. Direkt efter loppet 2013 visste jag precis vad jag behövde till nästa; nya växlar och ny sadel. Min underbara man sökte såklart reda på vad som skulle passa mina behov, köpte in och installerade. Problemet var att efter Tjejvättern det året så lät jag cykeln stå. Och den har stått sedan dess. Alltså nästan två år…

Cykel Sadel

Även i år har jag dragit mig för att cykla. Trots Tjejklassikern i sikte. Jag har hellre begett mig ut för att springa. Eller möjligtvis gått ner på gymmet. Överhuvudtaget så har jag haft svårt att motivera mig till träning. Hur lyckas ni andra, när vardagen rullar på, med hushåll och diverse aktiviteter? Min ambition har varit 3 gånger i veckan, men jag har kanske lyckats med en ggn/vecka, ibland två. Men det är, oavsett, mycket bättre än om jag inte haft Tjejklassikern alls framför mig, för då hade jag troligtvis inte tränat alls.

Men idag var det dags. 9 grader varmt, grått med sol som tittar fram ibland och lite vind. Jag bestämde mig för att börja försiktigt. Ingen brådska. Jag behöver samla på mig mil och låta rumpan få bli van. Jag vet att den brukar ömma första gången som en tar fram cykeln för året. (Men jag måste säga att min sadel var fantastiskt skön att sitta på.) Grabbarna skulle vara med på ett MTB-lopp knappt två mil härifrån, så det blev perfekt för mig! Jag cyklade dit, hejjade på grabbarna och cyklade hem. I lagom tempo. På ditvägen var det mycket uppför. På hemvägen var det mycket utför och mycket mer blåsigt.

Cykeltröja 20150425
Hittade en ny cykeltröja som jag köpte på MTB-loppet.
Ordinarie pris 1500, idag 350. Fin, om du frågar mig!

Det blev en alldeles perfekt start på min cykelsäsong. Det var en skön tur, kärt återseende med cykeln trots allt, och jag ser fram emot nästa!

Trevlig lördagskväll!!

Pretantiös morsa?

Natten mellan onsdag och Skärtorsdag gjorde jag hemmagjort godis att stoppa i barnens påskägg. De har alltid fått påskägg med lite godis i och något att leka med. Men numera äter vi inte köpegodis i vår familj. Barnen äter choklad ibland. Eller om jag bakat något som är naturligt sötat. Så vad skulle jag stoppa i äggen i år?

Jag ville inte köpa färdigt, utan jag ville göra något själv. Det vimlar av recept på nätet så det fick bli något inte allt för krångligt och som verkade smaka gott. Eftersom jag var sent ute (de skulle få godiset på Skärtorsdagen efter skolan) hann jag inte provsmaka. Det fick bli;

20150402_115556

-Jordgubbsremmar (mixa banan och jordgubbar och smeta ut tunt på bakplåtspappersbeklädd plåt. In i ugnen, 50grader i ca 12tim  Skär i remsor.

Banankola.

Chokladtäckta kokosbitar.

-Dessutom blev det några kulor som jag vet att de önskat sig, samt en tandborste.

Kokosbitarna och banankolan fick stå kallt till torsdagen. Remmarna var i ugnen fram till 10 på förmiddagen. Sen var det dags att packa äggen och gömma dem i trädgården. Nu hann jag provsmaka -av nyfikenhet – men jag skulle aldrig hinna köpa nytt om det smakade för hemskt. Jag tyckte att allt var gott, men kände ändå en oro över vad barnen skulle tycka. Gott? Äckligt? Tråkigt? Skulle de bli besvikna över vad de hittade i ägget? Har de en alldeles för pretantiös mamma när det gäller socker?? Kanske skulle jag fyllt ägget med en massa choklad i stället…? Jag vill ju att de ska bli glada.

Tankarna for, men jag hann inte styra om innehållet. Jag hade lite 70%ig choklad kvar, så jag stoppade i en varsin ruta. Jag hittade lite ekologiska rotfruktschips också som fick plats.

Väl hemma så letade de länge innan de lyckades hitta Påskäggen någonstans på tomten. Första reaktionen när de öppnar ägget och lyfter på jordgubbsremmarna var ’vad är det här?’, och jag läser in en viss skepticism… Sen kommer första tuggan följt av ’Å vad gott!!!!’. Jag pustar ut. Min 8-åring äter upp allt på 10 min och 10-åringen spar sin till bilresan vi straxt ska ut på. Och jag är så glad. Så glad att de tyckte om innehållet och åt med glädje. Och allt det söta var helt naturligt, som deras små kroppar känner igen och kan ta hand om. Dessutom fanns där en hel del näringsämnen också. Då var det helt ok att få äta upp ägget på 10 min, tycker jag. Och plötsligt känner jag mig glad att jag är den där pretto-morsan som förespråkar att äta naturligt sött, om en måste äta sött. Rent och naturligt för deras små växande kroppar.

20150402_141630

Glad Påsk!!

Man tager vad man haver

Det är så gott att äta frukost. Jag tycker om att plocka ihop en frukost utifrån vad kylskåpet erbjuder. Idag blev det lite smått och gott i form av ägg, brieost, avokado, rödlök och tomat. Därtill – som jag äter varje dag – tillskott av Omega 3, D-vitamin och C-vitamin.  Med denna frukost står jag mig i flera timmar på. Jag får i mig bra med proteiner, fetter och kolhydrater. Tillskotten sätter jag till då det är svårt att få i sig via maten och är viktigt för oss. Gott var det, och dessutom tycker jag att det blir så härligt med alla dessa färger.

Frukost 28mars2015

För övrigt har det varit en fantastiskt härlig vårdag med blå himmel, sol och mycket vistelse utomhus. Städat i barnens skola, städat ute här hemma och plockat i ordning på altanen, rensat lite på tomten samt planterat några sparade tomatkärnor. Vi får se om vi lyckas få till plantor av detta. Jag lägger detta på vardagsmotionskontot.

Träna mera!

Idag har jag passat på att träna på Friskis & Svettis igen. Jag må säga att det inte är allt för lätt att prioritera 3ggr/vecka nu efter Tjejvasan. Jag tror jag tränat tre gånger på en månad. Men det är bättre än inget! Min ambition är att bli lite mer frekvent från nästa vecka. Jag behöver peppa mig själv, och jag vet att när jag har tränat så mår jag såå bra. Jag blir piggare, gladare, känner mig starkare. Jag blir dessutom mer ohungrig – eller snarare så går jag inte runt och är småsugen på nåt att äta som jag annars lätt kan vara.

Min kärlek, barnens förebild och trygghet, är hemma igen efter att ha varit bortrest hela veckan. Dessutom har han fyllt år under tiden. Därför har jag och barnen planerat en 3-rättersmiddag där vi hoppas få sitta ner i lugn och ro, äta gott, prata och bara ha det trevligt. Det kommer att bjudas på

20150327_160524

Förrätt: Tomat och mozzarella-sallad
Varmrätt: Gulaschsoppa á la Birgitta Höglund
Efterrätt:  Fryst bananbädd med chokladblandad grädde toppad med jordgubbar.

Efterrätten är barnens egen komposition och det är såå gott. Grädden vispas hårt och blandas med 90%ig hackad choklad.

Varmrätten är ett riktigt långkok och denna variant har jag inte provat tidigare. Det är så smidigt och gott med långkok, då det sköter sig själv i ett par timmar. Jag är, generellt sett, väldigt förtjust i Birgitta Höglunds recept. Jag skulle inhandla hennes långkokbok på rean, men den hann tyvärr ta slut. Jag hoppas det blir nytryck snart. Tur nog fick jag ändå låna receptet av en vän.

Med önskan om en fin helg!
(…nästa vecka ska jag se till att träna 3 ggr!)

Årets första löprunda

Springskuggan”Fan vad jag är bra” dök upp i mitt huvud när jag hade mindre än en kilometer kvar efter dagens -och årets första- löprunda på drygt 5 km. Jag ber om ursäkt, jag brukar inte svära, men orden kom av sig självt. Det var inget jag styrde eller bestämde över. Löprundan var en skön tur i det fantastiskt vackra vårvädret. Sol, klarblå himmel, lite blåst och vårblommor som börjar titta fram. Det här var också mitt första träningspass sedan Tjejvasan för en och en halv vecka sedan. Jag hade lite ont i ljumskarna i några dagar, så jag tillät mig att vila och känna in när det var dags att träna igen. Och ni som följt min blogg vet att jag bestämt mig för att alltid tycka att den träning jag gör är bra, oavsett hur mycket jag tar i, hur långt jag springer eller om jag väljer att gå i en uppförsbacke. Jag tror det spelar oerhört stor roll för mig för att överhuvudtaget vilja fortsätta. Varje träningspass så klappar jag om mig själv och tycker att det jag gjort var bra. Precis som jag hade gjort för en vän. Nu ser jag fram mot nästa löprunda!

Första etappen avklarad

Diplom Tjejvasan

Igår gjorde jag det – första delen i Tjejklassikern – Tjejvasan 2015. Jag var sjukt lycklig, glad och stolt när jag gick i mål. Riktigt känslosam blev jag, faktiskt (vilket förvånade mig, men det gick liksom inte att hämma). Jag var såå glad. Så stolt. Såå trött. Jag hade gett allt jag kunde.

Detta är något som jag planerat sedan i höstas som en del i att jag ska må bättre och orka prestera. Av alla klassikerdelar så var faktiskt denna på skidor den jag var mest nervös för. Jag kunde nämligen inte åka skidor innan. Visst hade jag skidat några enstaka gånger i mitt liv, men jag kunde inte åka. På juldagen 2014 tog jag min första tur, och omdömet var att jag ”gick” på skidor. Jag var oerhört stel, livrädd för minsta lilla utförsbacke och varenda uppförsbacke upplevde jag som bakhal. Tack vare att min man och svåger är duktiga skidåkare så har jag fått de bästa råden jag kunnat få för att någorlunda ”åka” skidor och hur jag ska ta både utförs- och uppförsbackarna. Jag har förstått att det behövs mycket god teknik för att det ska gå bra, och att det behövdes många mil för att få erfarenhet och känna trygghet på skidorna..

25 välbehövliga mil, ungefär, hann jag få på skidorna innan jag stod på starten till Tjejvasan. Dessa behövde jag väl, för på Tjejvasan kände jag mig för första gången fullkomligt trygg på mina skidor och att det var jag som bestämde över dem och inte tvärtom. Det var oerhört viktigt för att loppet skulle kännas riktigt behagligt och skönt.

På fredag eftermiddag åkte vi upp till mina föräldrars stuga i Leksand, där vi åt gott och umgicks. Jättemysigt hade vi det. Min kära klassikerkompis blev tyvärr sjuk och kunde inte ställa upp i loppet. Däremot så kämpade hon bredvid spåret och hejjade på tillsammans med en annan god vän och min man. Vilket team de var!! På lördag morgon hann vi se starten på Tjejvasan för eliten på TV innan vi satte oss i bilen och drog iväg till Oxberg. Det var jag och några till….låånga bilköer. Men med god hjälp från mitt härliga kompisteam, så hann jag in i startfållan, få på mig skidor och landa 5 min innan det var dags för start.

Sen drog jag i väg. Jag tyckte först det var jobbigt mycket folk i spåren. Jag har ju blivit van att vara rätt själv i spåren på fjällen. Men jag vande mig och körde på allt vad jag kunde. Mina små djävulshorn tittade fram och jag drog på. Jag tryckte ifrån och sprang i uppförsbackarna, gasade på i utförsbackarna och däremellan stakade jag mestadels och diagonalade när så behövdes. Jag tog i allt vad jag förmådde. Jag kände dock ganska direkt att jag fortfarande hade ont i vänster ljumske, som jag hade i Björnrike. Det hindrade mig lite, men jag valde att inte fokusera på det. Jag ville framåt och prestera så bra jag kunde. Jag tycker själv att gav allt jag kunde. Gav järnet mer än vad jag hade trott, men det var skönt att utmana mig. Jag drack vatten och kaffe vid stoppen, men stannade aldrig utan slängde i mig det i farten.

Många tankar hinner fara igenom huvudet under ett lopp. ”Det är varmt” ”När jag ser kompisarna slänger jag av mig mössan” ”Var är alla spår?” ”Oj, hon åker något litet långsammare än jag. Ska jag köra förbi eller ta det lugnt bakom?” ”En utförsbacke – gasa!!” ”Skyltarna säger långsam körning till höger och snabb körning till vänster” ”Det är inte många som följer de direktiven om att hålla höger…” ”Vilken organisation som ligger bakom detta. Helt klart värt pengarna.” ”Oj, här var det stopp pga utförsbacke” ”Ta bort de här djävulshornen nu, Ulrika, kör lite lugnt istället” ”Underbart med alla som hejjar på efter vägen, det gör mig glad” ”Oj de spårar just nu – jag slänger mig bakom skotern så får jag nypreparerade spår. Så sköönt!”

Efter 15 km bestämde jag mig för att njuta ännu lite mer och inte vara så fokuserad på att köra så fort jag kunde. Trots det ser jag på min banprofil att jag ökat ytterligare i hastighet. Men de sista 7 km var jag trött. Då var min ambition enbart att komma i mål och köra så tryggt och säkert som möjligt.

Min slutsats av att ha genomfört sträckan är att det var, enligt mitt tycke, en oerhört lätt terräng, plan och mycket få upp- och utförsbackar. De utförsbackar som fanns var inte så långa och de var raka. Bara att gasa på, helt enkelt. Det var väldigt många i spåret samtidigt som ville framåt. Alla med olika mycket erfarenheter. Det gick lätt hela tiden. Jag kände mig fullkomligt trygg i att det ibland var spår och ibland inte och jag klev i och ur som jag ville. Det blev verkligen ett sådant lopp som jag önskade, då jag fick staka mycket.

I mål väntade mina vänner och man, som hejjat på längs vägen. Jag är så oerhört tacksam att de var med mig och delade denna dag med mig. De hejade och hjälpte till med kläder, packning och nummerlappar. Min man hade gjort en fantastisk valla åt mig. Jag har aldrig skidat på så himlans bra skidor tidigare. Bra fäste. Bra glid. Jag var också så glad för alla hälsningar via Facebook, sms och telefonsamtal under dagen. Så fantastiska människor som finns runtomkring mig.

Jag kände att jag definitivt kommer att vilja köra detta lopp igen nästa år. Och det härliga nu är att direkt väntar ett nytt delmål som ska klaras av. Dags att fortsätta träningen mot Tjejvättern i juni.

Vasaloppet

Vaknar och är sjukt taggad

20150215_122611

Klockan är snart 07.30. Om fem timmar står jag på starten. Det ska bli grymt kul och jag ska njuta av skidloppet varenda sekund. Jag ska ha roligt! Det har varit min devis under hela tiden jag tränat – det ska vara roligt jobbigt. Min klassikerkompis är tyvärr sjuk, men jag är såå glad att hon ändå är med och hejar fram mig i spåret tillsammans med en annan kompis och min kära man.

Om en får tro väderleksrapporten blir det bra förutsättningar med -1 vid start. Det betyder härligt glid i spåret.

Kram på er, och tack för all pepp jag får via Facebook, här och irl. Det ger mig massor av energi!!

 

2 dagar kvar

Ja, om 2 dagar står vi där på starten; jag, Kalla, Johaug mfl. 30km. I Dalarna. Ett stort och viktigt lopp. Visst, vi åker lite olika spår – jag befinner mig några mil norrut, men ändå. Likheterna är många. Vi åker lika långt och ungefär samtidigt. Jag kommer att starta en timme före dem. Och jag kommer att komma i mitt mål efter dem… 🙂

Klar för Tjejvasan

Jag ser fram mot detta. Det ska bli riktigt kul. Jag har packat väskan med kläder, förberett mat till fredagkväll och frukost till lördag. Jag åker med min klassikerkompis (som tyvärr ligger hemma och kurerar sig i hopp om att kunna genomföra detta), klassikercoach och vallare. Så vi blir, förhoppningsvis, 4 st på detta äventyr. Till fredag kväll har jag förberett lax med chevré, sallad och lite ris. Till frukost på lördag tänker jag äta en frukost som jag äter rätt ofta. Jag kallar den för ”Lätt som en plätt” som jag tycker är både enkelt och gott att göra;

0,5 msk mandelmjöl
0,5 msk fiberhusk
1 ägg
3 msk grädde
Grädda i stekpannan och skiva ost ovanpå. Mmmmmums så gott. Därtill tänker jag avnjuta lite rödbetsjuice.

Vi bor i mina föräldrars stuga i Leksand och har några mil att åka på förmiddagen. Min klassikerkompis startar 12.15 och själv startar jag först kl 12.30. Läste precis att jag startar i näst sista startled. Fick en känsla av; tänk om jag kommer sist av alla, långt efter…sen kom nästa tanke; ja nån ska väl göra det också. ☺

Lite senare på förmiddagen tänker jag att jag dricker den smaskiga fett-protein-kaffet som är så fantastiskt god. Jag tror det får räcka med vad jag äter innan jag sticker iväg, det är rätt mättande. Men ett par ägg kan jag alltid ha med mig för säkerhets skull.

Känner jag mig själv kommer jag mest att bli törstig, så jag kommer ha vatten med mig längs vägen. Jag kommer att stoppa ett ägg i fickan – man vet aldrig hur lång tid jag tar på mig. Och en energikaka jag bakat (gjord på nötter, fröer, ägg, kakao och lite honung) om det skulle behövas.

Så tänker jag att min matplanering får se ut.

31,22

Idag hände det igen! Eller hände och hände….jag jobba’ för’t själv. Jag skidade drygt 3 mil idag. Det är andra gången i mitt liv, och jag tror att den tredje gången blir på TjejVasan, om en och en halv vecka.

Det jag tar med mig från dagen är att jag klarar det, jag vågar åka med lite mer fart, jag har mer kontroll över mig själv på skidorna än jag hade i december. Jag tar också med mig att jag blir enormt törstig och måste dricka mycket längs vägen (gillar’t inte-måste stanna) och att jag troligen kommer vara rätt slut i kroppen de sista tre kilometrarna.

Men framförallt ska jag ha kul och känna mig stolt och nöjd över min bedrift. Det var ju just detta jag ville åstadkomma – att få in träning och motion i vardagen.

Nu slöar jag i soffan i stugan med en riktigt mör och skön kropp, i väntan på övriga familjens och vännernas intågande från slalombacken.

20150218_154434

Spår, valla och kropp på topp!

Idag var skidturen fantastiskt skön! Sådär skön så jag knappt ville sluta  Jag hade bestämt mig för att bara åka 7,5 km. Dels för att ta det lite lugnare idag, dels för att orka jobba lite hårdare i spåret när jag inte behöver åka så långt, men framförallt för att tillbringa eftermiddagen tillsammans med övriga grabbarna i familjen i slalombacken.

Idag var det såå härligt i skidspåret. Bra glid och bra fäste. Kroppen svarade så bra på mina ansträngningar och orkade hundra gånger bättre än igår. Visserligen kände jag fortfarande av ljumsken, men det blev mycket stakning i spåret, vilket avlastade det onda. Detta innebar ju att jag inte nöjde mig med 7,5 km utan det blev iaf drygt en mil. Sen blev det lunch i stugan och resten av dagen ägnades åt slalom tillsammans med mina älsklingar. Det var roligt det också. Härliga backar!

20150217_151614

Jag ser redan fram mot morgondagens längdskidåkning igen.