Backe upp och backe ner

I helgen var vi på kräft-släkt-träff. En rätt ny och trevlig tradition sen ett par år tillbaka. Någon har fått i uppdrag att utse en camping som vår mötesplats. Alla ser till att boka sin stuga eller campingplats och sedan ses vi i sin allra enklaste form. Var och en har med sig sitt. Men vi äter tillsammans, fikar, skrattar, utbyter åsikter, leker, slöar. Och en och annan tränar… Min ambition var att springa 10km i fredags innan vi drog iväg, så jag liksom bara kunde njuta av helgen. Dessvärre hade jag så mycket att stå i, och eftersom vi inte ville komma fram allt för sent på fredagskvällen så fick jag helt enkelt hoppa över den löpningen. En del av mig tyckte det var skönt, och en annan del av mig blev stressad. Lidingö Tjejlopp hägrar…

På lördag förmiddag, blev vi bjudna på tårta av min mor som fyllt år. Självklart fanns det en fantastiskt god socker- och glutenfri variant. När den var uppäten kände jag lite smått att jag borde träna men hade ingen lust att springa själv. Till min stora förvåning säger min brorsdotter (som inte sprungit på sjukt många år) att hon gärna utmanar mig att springa uppför Vilstabacken, som vi kan se framför oss från där vi fikar. Jag avskyr uppförsbackar och motstånd, men vill jag nu ha sällskap så inser jag att det bara är att haka på….

20150829123202_IMG_1700

Fyra gånger uppför blev det för min del. Galet jobbigt var det! (Även om det inte ser så värst jobbigt ut på bilden, så tyckte jag det.) Och nej, jag sprang inte uppför hela. Jag sprang lite i början, men det var för mycket motstånd att jag inte kunde göra annat än att gå efter ett tag. Men jag stannade aldrig. Jag försökte hålla ett jämnt tempo hela tiden. Jag har aldrig tränat sådan träning tidigare och det var galet jobbigt. Men med släkten påhejandes så uppfyllde jag mitt mål. Och några fler i släkten tog sig en promenad upp och nerför. Och barnen sprang ju lätt uppför, flera gånger. Som nedvarvning drog jag och brorsdottern iväg längs med 2,7 km terrängspåret.

Och söndag förmiddag blev det två varv i spåret för min del – 5,4km. Superbra för mig att få prova springa terräng. Hemma springer jag längs vägar och grusvägar och utan uppförsbackar. Jag gillar dem inte. Inte alls. Avskyr! Jag kan klara av flåset, men motståndet – oavsett om det är mycket eller lite lutning uppför, så gillar jag det inte. Tyvärr. Så det var bra för mig att prova terränglöpning med en handfull uppförsbackar. Jag är nervös inför Lidingö Tjejlopp, ska ni veta. Det kommer bli asjobbigt.

4 reaktion på “Backe upp och backe ner

  1. majvor

    Du är fantastisk, Ulrika. Bara en gren kvar. Även om det känns jobbigt nu så kommer du att klara det. Med din kämparglöd och envishet kan det inte gå fel. Du kände nog likadant inför simningen, men titta du klarade det galant.

    Så fortsätt träna och du ska se att allt kommer gå bra.

    Med kärlek från mor till dotter. Kram

Kommentarer inaktiverade.