Årets första löprunda

Springskuggan”Fan vad jag är bra” dök upp i mitt huvud när jag hade mindre än en kilometer kvar efter dagens -och årets första- löprunda på drygt 5 km. Jag ber om ursäkt, jag brukar inte svära, men orden kom av sig självt. Det var inget jag styrde eller bestämde över. Löprundan var en skön tur i det fantastiskt vackra vårvädret. Sol, klarblå himmel, lite blåst och vårblommor som börjar titta fram. Det här var också mitt första träningspass sedan Tjejvasan för en och en halv vecka sedan. Jag hade lite ont i ljumskarna i några dagar, så jag tillät mig att vila och känna in när det var dags att träna igen. Och ni som följt min blogg vet att jag bestämt mig för att alltid tycka att den träning jag gör är bra, oavsett hur mycket jag tar i, hur långt jag springer eller om jag väljer att gå i en uppförsbacke. Jag tror det spelar oerhört stor roll för mig för att överhuvudtaget vilja fortsätta. Varje träningspass så klappar jag om mig själv och tycker att det jag gjort var bra. Precis som jag hade gjort för en vän. Nu ser jag fram mot nästa löprunda!