månadsarkiv: augusti 2015

Backe upp och backe ner

I helgen var vi på kräft-släkt-träff. En rätt ny och trevlig tradition sen ett par år tillbaka. Någon har fått i uppdrag att utse en camping som vår mötesplats. Alla ser till att boka sin stuga eller campingplats och sedan ses vi i sin allra enklaste form. Var och en har med sig sitt. Men vi äter tillsammans, fikar, skrattar, utbyter åsikter, leker, slöar. Och en och annan tränar… Min ambition var att springa 10km i fredags innan vi drog iväg, så jag liksom bara kunde njuta av helgen. Dessvärre hade jag så mycket att stå i, och eftersom vi inte ville komma fram allt för sent på fredagskvällen så fick jag helt enkelt hoppa över den löpningen. En del av mig tyckte det var skönt, och en annan del av mig blev stressad. Lidingö Tjejlopp hägrar…

På lördag förmiddag, blev vi bjudna på tårta av min mor som fyllt år. Självklart fanns det en fantastiskt god socker- och glutenfri variant. När den var uppäten kände jag lite smått att jag borde träna men hade ingen lust att springa själv. Till min stora förvåning säger min brorsdotter (som inte sprungit på sjukt många år) att hon gärna utmanar mig att springa uppför Vilstabacken, som vi kan se framför oss från där vi fikar. Jag avskyr uppförsbackar och motstånd, men vill jag nu ha sällskap så inser jag att det bara är att haka på….

20150829123202_IMG_1700

Fyra gånger uppför blev det för min del. Galet jobbigt var det! (Även om det inte ser så värst jobbigt ut på bilden, så tyckte jag det.) Och nej, jag sprang inte uppför hela. Jag sprang lite i början, men det var för mycket motstånd att jag inte kunde göra annat än att gå efter ett tag. Men jag stannade aldrig. Jag försökte hålla ett jämnt tempo hela tiden. Jag har aldrig tränat sådan träning tidigare och det var galet jobbigt. Men med släkten påhejandes så uppfyllde jag mitt mål. Och några fler i släkten tog sig en promenad upp och nerför. Och barnen sprang ju lätt uppför, flera gånger. Som nedvarvning drog jag och brorsdottern iväg längs med 2,7 km terrängspåret.

Och söndag förmiddag blev det två varv i spåret för min del – 5,4km. Superbra för mig att få prova springa terräng. Hemma springer jag längs vägar och grusvägar och utan uppförsbackar. Jag gillar dem inte. Inte alls. Avskyr! Jag kan klara av flåset, men motståndet – oavsett om det är mycket eller lite lutning uppför, så gillar jag det inte. Tyvärr. Så det var bra för mig att prova terränglöpning med en handfull uppförsbackar. Jag är nervös inför Lidingö Tjejlopp, ska ni veta. Det kommer bli asjobbigt.

Jag kom på det!

Tack för de tips jag fick via Facebook häromdagen om hur jag kan hitta lusten igen till att springa! Jag kommer testa flera av dem. Kom dock på idag att jag inte haft musik i öronen på hela sommaren när jag sprungit. Inte konstigt att jag låtit träliga (som vi säger i Östergötland) tankar fått ta utrymme. Så idag laddade jag hem ett gäng låtar på Spotify som jag vet att jag blir glad av när jag hör dem. Det blev mest musik från min ungdom (oj, så gammal jag lät plötsligt). Mycket 80- och 90-tals låtar och en och annan från 70-talet också och självklart en hel del nya låtar också.

Så dagens 7,2 km var riktigt roliga och förhållandevis lätta att springa. Musiken gav glädje, minnen och energi. När jag anlände hemma slängde jag mig på gräsmattan, andades, tittade upp på den klarblå himlen och njöt av min prestation. I öronen drogs låten favoriten ”Fan va bra” igång – precis så som jag tyckte löprundan gick.

Himmel 20150823 Efter löprunda 20150823

Ser redan fram emot nästa runda!

En känsla av harmoni

Godkväll 22aug15
Naturen är fantastisk! När jag befinner mig i den känner jag ett lugn och harmoni. Tillfällen jag gärna skulle vilja göra mer av. Igår till idag ville mina övriga familjemedlemmar ut och tälta i skogen, grilla, chilla och bara ha det bra. Det har hänt vid några tillfällen att de gjort det tidigare. Dessvärre fryser jag alldeles för lätt på natten att jag undviker att sova i tält. Jag följer gärna med ut men föredrar att åka hem på natten och sova i min egna säng där det är varmt, skönt och mjukt. Men denna gång kände jag för att följa med. Min kära man hade nämligen skaffat en ny militär-sovsäck som skulle tåla -26 grader, så den kanske skulle kunna funka.

Korvgrillning 22aug15

Vi drog iväg fredag kväll vid 17-tiden. Barnen hade en kompis med sig, så vi var fem. Vi slog läger, kokade tomatsoppa som vi toppade med mozarella som vi åt till middag. Senare på kvällen blev det grillad korv och därefter grillad banan med choklad. Guu så gott. Däremellan blev det bad, lek, tillverkning av barkbåtar och en hel del roliga historier. Det blev en alldeles alldeles underbar kväll. Tid att umgås. Inga störande mobiltelefoner, surfplattor eller annat. Underbart!

Alla fyra grabbar var tuffare än jag – de sov under bar himmel. Förutsättningarna var förstås fantastiska – vindstilla, inga mygg och en alldeles fantastiskt stjärnhimmel att titta på. Det var vackert!

Själv sov jag och Loke i tältet vi ställt upp. Jag baxade ner mig i den varma sovsäcken. Jag med underställ, mössa och sockor. Jag frös inte ett dugg. Jag svettades inte heller. Det var alldeles lagom. Så härligt att kunna sova en natt i tält utan att frysa.

Morgonen blev tidig – redan kl 06 vaknade gänget av soluppgången och dimman som låg tätt över vattnet. Återigen fantastiskt vackert. Dagen erbjöd bad, tillverkning av ytterligare några barkbåtar, lek, mat och blåbärsplockning.

Barkbåt 22aug15Blåbär 22aug15

Jag känner mig bara så tacksam att få vara med om en sådan fantastisk upplevelse tillsammans med mina allra närmaste. Att bara få vara tillsammans. Opretantiöst. Enkelt. Här och nu. Det är helande för mig. Och naturen sitt till.

Nästa vecka börjar jag troligtvis läsa en kurs ”Hälsa utifrån ett helhetsperspektiv med utomhuspedagogiska metoder” – låter alldeles perfekt intressant!

Trevlig lördagkväll, alla!

Igår provade jag något nytt

Visserligen har jag provat cykla MTB i skogen förut, men ytterst lite och jag tycker det är svårt. Kliver gärna av så fort jag blir lite nervös och osäker. Men igår hängde jag på övriga familjen, som tränar i cykelklubben Antilopen, för att se om det var något för mig.
-Hujedamej så kul det var! Lagom klurigt för mig, och kul. Jag cyklade med den lilla gruppen. Jag fick cykla på mindre stigar över rötter och stenar, med en liten lagom uppförsbacke. Alldeles lagom för att jag skulle få utmana mig själv. Roligt var det, och jag hänger gärna på någon mer gång.

Om någon undrar om jag sprungit något mer så säger jag ja. Två gånger. Senast sprang jag 8km och det var jobbigt. Efter 5km kände jag att det räckte, och förstår att det berodde på att det är den längden jag är van vid. Resterande löpturer måste bli närmare milen, så jag får in vanan. Tyvärr känner jag inte lusten till att springa, som jag gjorde förra året. Då kunde jag längta till nästa löppass så snart jag avslutat passet innan. Men idag finns inte lusten till att springa på samma sätt. Vad beror det på – jag vet inte? Det är nu jag behöver springa. Om en månad går Lidingö Tjejlopp av. 1 mil ska jag springa då. Så nu får jag skärpa mig. Jag måste, måste, måste springa. Hastigheten spelar ingen roll. Det blir en tur imorgon. :)

Soluppgång i mitt vacka Leksand 20150814
Soluppgång i mitt vackra Leksand 20150814

Jag drunknade inte!!

Snarare så klarade jag Vansbro Tjejsim. Och om du frågar mig så gjorde jag det med bravur och är skitstolt över mig själv!

20150705_110304
Jag står vid starten. Min klassikerkompis är tyvärr sjuk, så när mina främsta anhängare; man och barn, har lämnat mig vid starten är jag själv. Helt själv. Förstås tillsammans med ett gäng andra pirriga och glada simmerskor. Men jag står och tittar ner mot vattnet, det mörka, och undrar hur det ska kännas när jag kliver i. Ska jag gå ner och blöta mig först, eller passar det mig bättre att bara kliva i? Hur lång tid ska det ta? Hur känns ”motströmmen”? Kommer jag att orka?  Jag känner mig nervös och modig på samma gång.

Det är en solig och varm dag. En riktig sommardag! På skyltarna läser jag att det är 18,4 grader i vattnet. I högtalarna hör jag dem säga att det inte varit så varmt sedan 1973. Wow! Jag har simmat i 16 grader och vet att vad gäller temperaturen kommer det inte vara några problem. Jag tog varken sim-sockorna på mig eller den extra badmössan. Det var för varmt. Jag står vid start och börjar till och med svettas innan jag ska kliva i.

Jag startar i tredje startled. Första startled är eliten. Sen kommer andra startled när det sedan är vår tur. Jag står långt fram. Adrenalinet går igång. Jag kliver i. Andas. Såå skönt att få svalka sig. Ner i vattnet. Simma. Simma. Simma. Inget fin-simma. Pulsen är hög och jag tar i allt vad jag kan. Till en början har jag svårt att hitta en jämn och bra rytm (jag har ju inte tränat teknik ett dugg, ska ni veta), men efter några hundra meter tycker jag att jag fått till det.

Simningen gick både smidigt och snabbt. Jag kunde mestadels simma närmast bryggan, längst till höger. Vid de tillfällen jag skulle simma om någon, var det  en rejäl extra ansträngning, för där kändes motströmmen mer. Annars märkte jag knappt av att det var motströms.

26 min. 26 min!! 26 minuter stod det på klockan när jag kom i mål! Jag var sjukt förvånad och glad på samma gång. Själv hade jag hoppats klara det under en timme…. Jag var lycklig över att jag klarade det.

20150705_120337

På plats hade jag min familj och mina föräldrar och jag kände mig evigt lycklig och tacksam över att ha sådana fina supportrar som följer med mig och hejjar och peppar. Det betyder såå mycket att känna stödet och få dela det tillsammans!! <3 <3

Det har nu gått drygt en månad sedan Vansbro tjejsim. Direkt efter loppet for jag några dagar iväg till Åland med familjen och har sedan gått på lågvarv vad gäller datorer, sociala medier och min blogg.

20150705_204807

Men ikväll damp det ner ett oroligt meddelande i min inkorg från en gammal god vän som hoppades att jag hade semester och att det inte var något annat som gjorde att inte bloggen blivit uppdaterad på länge. Tack!! En spark i baken behövde jag. För att uppdatera bloggen, menar jag. Och jag lovar; trots att jag inte uppdaterat, så har jag ändå tränat löpträning. Ähum, ok, kanske inte tränat så jättemycket som jag kanske borde, men jag springer 2-3 gånger i veckan iaf. Jag lovar att bli bättre på att uppdatera, och jag behöver öka min löpträning för att klara den sista utmaningen också, som jag hört många intyga att det blir den allra jobbigaste.

Dags att slänga mig i sängen, för imorgon bitti blir det en löprunda innan frukost igen.

Kram på er alla!!