månadsarkiv: februari 2015

Vaknar och är sjukt taggad

20150215_122611

Klockan är snart 07.30. Om fem timmar står jag på starten. Det ska bli grymt kul och jag ska njuta av skidloppet varenda sekund. Jag ska ha roligt! Det har varit min devis under hela tiden jag tränat – det ska vara roligt jobbigt. Min klassikerkompis är tyvärr sjuk, men jag är såå glad att hon ändå är med och hejar fram mig i spåret tillsammans med en annan kompis och min kära man.

Om en får tro väderleksrapporten blir det bra förutsättningar med -1 vid start. Det betyder härligt glid i spåret.

Kram på er, och tack för all pepp jag får via Facebook, här och irl. Det ger mig massor av energi!!

 

2 dagar kvar

Ja, om 2 dagar står vi där på starten; jag, Kalla, Johaug mfl. 30km. I Dalarna. Ett stort och viktigt lopp. Visst, vi åker lite olika spår – jag befinner mig några mil norrut, men ändå. Likheterna är många. Vi åker lika långt och ungefär samtidigt. Jag kommer att starta en timme före dem. Och jag kommer att komma i mitt mål efter dem… :)

Klar för Tjejvasan

Jag ser fram mot detta. Det ska bli riktigt kul. Jag har packat väskan med kläder, förberett mat till fredagkväll och frukost till lördag. Jag åker med min klassikerkompis (som tyvärr ligger hemma och kurerar sig i hopp om att kunna genomföra detta), klassikercoach och vallare. Så vi blir, förhoppningsvis, 4 st på detta äventyr. Till fredag kväll har jag förberett lax med chevré, sallad och lite ris. Till frukost på lördag tänker jag äta en frukost som jag äter rätt ofta. Jag kallar den för ”Lätt som en plätt” som jag tycker är både enkelt och gott att göra;

0,5 msk mandelmjöl
0,5 msk fiberhusk
1 ägg
3 msk grädde
Grädda i stekpannan och skiva ost ovanpå. Mmmmmums så gott. Därtill tänker jag avnjuta lite rödbetsjuice.

Vi bor i mina föräldrars stuga i Leksand och har några mil att åka på förmiddagen. Min klassikerkompis startar 12.15 och själv startar jag först kl 12.30. Läste precis att jag startar i näst sista startled. Fick en känsla av; tänk om jag kommer sist av alla, långt efter…sen kom nästa tanke; ja nån ska väl göra det också. ☺

Lite senare på förmiddagen tänker jag att jag dricker den smaskiga fett-protein-kaffet som är så fantastiskt god. Jag tror det får räcka med vad jag äter innan jag sticker iväg, det är rätt mättande. Men ett par ägg kan jag alltid ha med mig för säkerhets skull.

Känner jag mig själv kommer jag mest att bli törstig, så jag kommer ha vatten med mig längs vägen. Jag kommer att stoppa ett ägg i fickan – man vet aldrig hur lång tid jag tar på mig. Och en energikaka jag bakat (gjord på nötter, fröer, ägg, kakao och lite honung) om det skulle behövas.

Så tänker jag att min matplanering får se ut.

31,22

Idag hände det igen! Eller hände och hände….jag jobba’ för’t själv. Jag skidade drygt 3 mil idag. Det är andra gången i mitt liv, och jag tror att den tredje gången blir på TjejVasan, om en och en halv vecka.

Det jag tar med mig från dagen är att jag klarar det, jag vågar åka med lite mer fart, jag har mer kontroll över mig själv på skidorna än jag hade i december. Jag tar också med mig att jag blir enormt törstig och måste dricka mycket längs vägen (gillar’t inte-måste stanna) och att jag troligen kommer vara rätt slut i kroppen de sista tre kilometrarna.

Men framförallt ska jag ha kul och känna mig stolt och nöjd över min bedrift. Det var ju just detta jag ville åstadkomma – att få in träning och motion i vardagen.

Nu slöar jag i soffan i stugan med en riktigt mör och skön kropp, i väntan på övriga familjens och vännernas intågande från slalombacken.

20150218_154434

Spår, valla och kropp på topp!

Idag var skidturen fantastiskt skön! Sådär skön så jag knappt ville sluta  Jag hade bestämt mig för att bara åka 7,5 km. Dels för att ta det lite lugnare idag, dels för att orka jobba lite hårdare i spåret när jag inte behöver åka så långt, men framförallt för att tillbringa eftermiddagen tillsammans med övriga grabbarna i familjen i slalombacken.

Idag var det såå härligt i skidspåret. Bra glid och bra fäste. Kroppen svarade så bra på mina ansträngningar och orkade hundra gånger bättre än igår. Visserligen kände jag fortfarande av ljumsken, men det blev mycket stakning i spåret, vilket avlastade det onda. Detta innebar ju att jag inte nöjde mig med 7,5 km utan det blev iaf drygt en mil. Sen blev det lunch i stugan och resten av dagen ägnades åt slalom tillsammans med mina älsklingar. Det var roligt det också. Härliga backar!

20150217_151614

Jag ser redan fram mot morgondagens längdskidåkning igen.

Duktig eller dumdristig?

Ja, det funderade jag på under gårdagens skidtur. Jag var trött efter första dagens vackra tur till Vemdalsskalet, då jag samlade på mig 24 km. Dessutom hafe jag fått ont i vänster ljumske. Vädret var grått och det blåste rejält.I spåren var det trögt och min kropp kändes trött. Jag tänkte åka en liten bit bara. Och när jag åkt en liten bit till tänkte jag att jag nog klara ytterligare en liten bit till. Tillslut hade jag åkt något längre än första dagen, och hållit på i 4 tim..! Utan stopp. (Jo, jag stannade och petade i mig ett ägg längs vägen.) Men det gick extremt långsamt. Kändes som att jag mestadels gick på skidorna.

Bastun efter skidturen i -9 grader och blåst var enormt skön!

Tacksam

20150215_122623

Träningsläger nr 2 är igång. Det är inte långt kvar till TjejVasan nu. Första skidturen blev en tur på 24 km. Det var mycket mer backar – uppför och utför – än vad jag hittills har provat. Jag har fått mycket träning i att kliva i och ur spår i farten samt i att åka utför och styra både hastighet och riktning. Jag har fått mycket annan träning också, men det viktigaste nu för mig är att få fler km i benen.

Jag tycker detta är så skönt. Fantastisk skönt att få förenas med den fria och friska naturen och njuta av alla vackra vyer. Det fick mig faktiskt att uttrycka ett ordentligt glädjetjut uppe på fjället. Jag var ensam och tror inte jag skrämde någon. Förstår Ronja Rövardotter med hennes vårskrik – en befriande och glädjefull känsla. Jag slogs av tanken, både en och fler gånger, hur oerhört tacksam jag är för att jag får uppleva detta.

Leva livet fullt ut

IMG_20150212_104651

10 år sedan idag, så gifte vi oss, jag och min man. Sen drog vi till Thailand. Då hade vi bebis i magen och visste inte vem som låg där och väntade på att få komma ut. Vi var glada och förväntningsfulla och längtade såå efter att få träffa den lille.

För 10 år sedan åt jag precis vad jag ville. Det fick gärna vara gott. Innan vi fick barn blev det ofta att vi köpte hem färdigmat. När sedan barnen kom lagade jag mat, men brydde mig inte så mycket om vad som stod på innehållsförteckningen. Det viktiga var att bli mätt. Jag tyckte om att lyxa med efterrätter, fikabröd och godis till helgerna. Även mitt i veckan, när det fanns anledning till det.

Under den här tiden var mitt humör som en berg-och-dalbana. Jag blev lätt irriterad och höjde rösten, hade inte så mycket tålamod och var trött, mycket trött. Orken fanns inte riktigt, som den egentligen borde. Om magen var jag riktigt mjuk och go´-som en bulldeg, minns jag att jag tyckte. Inuti var den ofta uppblåst, vilket var en självklarhet för mig.

Idag, 10 år senare, är vi 4 i familjen och jag är såå glad och såå tacksam för att jag får leva mitt liv tillsammans med dem. De ger mig inspiration, upptäckarglädje och värme. Trygghet och styrka finner jag hos min man.

Idag, 10 år senare, och egentligen bara det senaste året har jag fått en helt annan syn på livet. Jag väljer en annan, medveten och närvarande, livsstil. Jag väljer att äta medvetet. Det betyder att jag bryr mig om vad jag äter. Visst innebär det också att jag slarvar ibland, men då gör jag det medvetet. Jag har förstått att livsmedlet – livets medel – är det medel vi stoppar i oss för att leva. Det går inte att slarva, om vi vill må bra. Vi äter för att kroppen ska orka leva, orka ta oss framåt, så vi mår bra, så vi orkar njuta, älska, skratta. Så vi har tålamod, orkar se andra och varandra, vara här och nu. Maten jag äter idag, äter jag för att må bra – fysiskt och mentalt – vara i balans. Jag väljer att inte stressa, livet är alldeles för kraftfullt härligt för att glömma nuet. Här och nu är viktigt för mig, även om jag fortfarande måste påminna mig emellanåt. Och den fysiska aktiviteten hjälper mig att till fullo landa i en sorts balans mellan kost, motion och vila/återhämtning. Denna balans hjälper mig att kunna vara en bra mamma, fru och vän som orkar. Inget mer blodsocker som far berg- och dalbana. Idag orkar jag finnas där, lyssna, prata, skratta, engagera mig. Idag orkar jag vara närvarande, här och nu. Idag orkar jag leva livet fullt ut. Och jag ska göra mitt bästa för att göra det, varje dag.

Kärlek!

Chokladshot

Idag har jag fått möjligheten att skida lite igen. 6 km blev det i spåren i skogen. Det var 5 grader plus och det smälte undan rätt fort. Om en vecka blir det skidläger igen. Det ser jag fram mot.

På helgen tycker jag om att få njuta av något lite lyxigare och smarrigare. Igår kväll blev det en liten chokladshot. Jag gillar sådant som är enkelt att göra och samtidigt gott. Och jag är sjukt glad i choklad, så jag blev så glad när jag hittade denna, ett Björn Ferry-recept. Halten på chokladen kan en välja själv. Jag valde 85% (då den 90%iga var slut i affären). Med lite hallon och grädde till så blir det mumma!!

Chokladshot

Värm 1 dl grädde i en kastrull. Lägg i 100g chokladkaka, av kakaohalt enligt önskemål. Låt det smälta samman. Klart!

Själv föredrar jag med lite hallon och grädde till – blir super!

 

All-in de sista 4 veckorna

Nu är det mindre än 4 veckor kvar. Det snöar för fullt utanför fönstret och jag sitter och väntar på min Tjejklassikerkompis. Vi ska alldeles strax ut och köra ett förmiddagspass i spåret. Härligt när snön och spåren finns på nära håll.

Jag ser fram mot Tjejvasan och de 3 mil på skidor jag har framför mig. Jag har höga förhoppningar, eller kanske snarare förväntningar; sköna skidspår, perfekt valla, blå himmel och sol, vindstilla, eventuella utförsbackar är korta och raka och jag njuter av varenda skid-tag. Glädje i spåren tillsammans med andra, helt enkelt.

Ja, vi får väl se hur stor del av min stora önskning som kan slå in. Jag kan ju inte riktigt styra över alla. Men det jag kan påverka kan jag faktiskt göra något åt. Jag vill må bra i kroppen och känna mig så laddad och förberedd som just jag kan bli utifrån mina förutsättningar. Det kommer att skapa möjlighet för mig att njuta av färden, oavsett väder.

Därför har jag, sedan 1 februari, bestämt mig för att vara extra noga med vad jag äter. Vanligtvis äter jag av allt; protein, fett och kolhydrater från goda källor. Det ska jag fortsätta göra. Jag ska dock vara försiktig med något extra ”gott” på helgen. Förr om åren var det ”gottiga” på helgen godis och glass. Idag kan det istället vara bär med grädde, eller bananglass (fryst mixad banan) med krossad 90%ig choklad eller en paleo-kladdkaka. Allt är nyttigt om jag jämför med hur jag åt för ett år sedan. Men det som händer är att det ändå drar igång mitt sug efter mer sött (även om det är av nyttigare varianter). Gärna 90%ig choklad… Jag blir också lätt uppblåst i magen, när jag stoppat i mig för mycket kolhydrater. Min kropp funkar så, har jag insett. Därför har jag bestämt mig för att skära ner på kolhydraterna dessa sista fyra veckor. Min erfarenhet när jag åt så i höstas så känner jag knappt av min kropp, den bara finns där, och ”hänger med” (dvs ingen uppblåst mage tex). Kroppen orkar och är stark. Jag blir lagom mätt, och vill äta mat, ordentlig mat och får inte så mycket sug efter ”något extra”.

Nördigt, kanske, men jag gillar´t! Sån är jag! :)

Kärlek med smör