månadsarkiv: december 2014

Bakåt och framåt

 

20141227_111216

Jag ser tillbaka på året 2014 som har gått. Ett år då mina motgångar gett mig möjlighet att utvecklas. En tid som, även om det varit jobbigt, inte önskar att jag haft ogjort. Att ta sig tid att reflektera över sig själv och sin situation är något jag tror vi är många som behöver. I dagens stressade samhälle prioriterar vi lätt bort oss själva.

Mitt år har handlat om att  optimera min hälsa. Jag visste i slutet av förra året att jag var slav under sockret och gjorde allt för den drogen. När jag senare blev sjukskriven pga utmattningssyndrom kom min nästa utmaning. Efter att jag legat matt i sängen ett tag, och läkarna ville medicinera, slog viljan till: jag ville kunna ta hand om själv. Jag ville bli stark av egen kraft! Min kropp vill mig väl! Då måste jag vara snäll mot den. Det fick mig att ta steget från sängen och soffan till att ut och springa (som jag alltid avskytt). Det fick mig att anmäla mig till Tjejklassikern 2015. Det fick mig att fokusera på, och lära mig mer om hur våra kroppar påverkas av den mat vi stoppar i oss. Det fick mig att värdera vad jag tyckte, och tycker, är viktigt här i livet. Det fick mig att fundera över min nuvarande situation och vad jag vill framåt i livet. Det fick mig att komma tillbaka till livet.

Vad har 2015 att vänta? Om det vet jag ingenting. Men jag vet att jag kommer att göra sådant som är bra för mig. Mår jag bra, påverkar jag min omgivning att må bra. Jag fortsätter äta socker- och glutenfritt. Jag mår bra av fysisk aktivitet och satsar på Tjejklassikern, för att få in fysisk aktivitet i min vardag. Mina utmaningar för 2015 kan bli att våga. Våga utmana mig själv. Våga gå utanför trygghetszonen. Våga släppa kontrollen. För att utvecklas. Så länge jag lyssnar till mig själv och mitt hjärta kan det inte bli fel. Och blir det fel, ja då fanns det en anledning till det. Dessutom vill jag börja sjunga igen. ☺

Nu önskar jag dig som läser ett fantastiskt gott och friskt 2015! Jag hoppas du tar dig tid att reflektera ibland, ser till att äta mat du mår bra av och lyssnar till ditt hjärta. Jag passar samtidigt på att tacka för att du tar dig tid att läsa. Det gör mig glad.

Kram!

 

Det ba å åk

Idag blev det paus från längdskidåkningen och vi åkte till Idre fjäll och slängde oss utför pisterna. För några dagar sedan hade vi -17 grader. Idag var det runt 0 :an och till och med att det regnade en liten stund.

PhotoGrid_1419970223186

I somras besökte vi Idre fjäll för första gången och blev förtjusta!! Det var skogscykling, bad, löpturer, höghöjdsbana mm. Härliga naturupplevelser, helt enkelt. Men utförsåkningen blev vi inte lika imponerade av. Vanligtvis är slalomåkning min hemmaarena när det gäller vintersportaktiviteter. Men jag kände mig inte alls hemma i pisten idag. Jag hade svårt att få med mig skidorna, blev inte jätteförtjust i backarna och framförallt  tyckte jag det var galet mycket folk som körde hej vilt. Och mycket folk innebär låånga liftköer. Ärligt, så längtade jag faktiskt tillbaka till de lugna sköna längdturerna i den tysta lugna skogen…

Jag åkte och åkte och åkte och…

..ville aldrig gå in. Det var en underbart skön känsla när kroppen svarade så bra.

IMG_20141229_110125

Först startade Oliver och jag med att skida ca 6 km. Vi besökte fjällstationen och skidade sedan vidare. Det blev träning i både lite brantare utför (=plogning) och lite brantare uppför (=saxning). Bra att testa lite brantare backar också. Sen åkte vi in till stugan igen och stoppade i oss lite lunch; köttgryta med lite grönsaker till. Sen drog jag ut igen. Jag tänkte mig först en kort tur till på ytterligare 6-7 km för att besöka Sjöstugan. Det var en mysig stuga belägen på en fantastisk plats. Kan tänka mig hur underbart det måste vara på sommaren… När jag sedan skidade tillbaka så kände jag mig inte nöjd, utan fortsatte längre. Det var en underbar känsla! Trots att det snöade och det nu bara var -5, så var känslan i kroppen helt fantastisk. Jag hade så mycket energi. Det var som att den gjorde precis som jag ville och orkade hur mycket som helst! Jag ville helt enkelt inte gå in, när det var så roligt och så skönt. Så idag orkade jag ha mer fokus på mina böjda knän och tyngdpunkten på hela fötterna. 13 km blev eftermiddagsturen, innan skymningen övertog och jag tillslut gick in i stugan.

20141229_143331

Tjing!

Långtur idag

Idag kände jag för en långtur i stället för två kortare. Min ambition var två timmar  – det blev 2,5h. Det var bra att hålla på en längre stund,  för ju tröttare jag blev desto mindre orkade jag bry mig om tekniken. Mitt fokus idag var att böja mer på benen. Tår och knä i samma linje, typ. Och rak överkropp, lite lätt lutning framåt. Men mot slutet åkte jag bara. Framåt hemåt var mitt enda fokus och tänkte på (och imponerades) över alla som ska åka hela Vasaloppet – 9 mil!

20141228_113116

Här är så vackert. Lungt och skönt. Vacker natur. Jag kan varmt rekommendera Grövelsjön för en sån som jag. Ja, alla andra också, men det är alldeles lagom lutning i spåren, både uppför och utför. Det passar bra för en nybörjare. Och idag såg jag flera i spåret som verkade vara som jag; nybörjare på skidor som bestämt sig för att lämna sofflocket. Hoppas vi blir fler, för det är både härligt och en mår bra av det.

Nu är jag trött och ska vila.

Stavarna i luften

Vilken träningsvärk från igår! Mest i musklerna från låren upp mot magen (har de ett namn?) Idag har jag åkt längdskidor med stavarna i luften. Låter kanske knasigt, men syftet var att träna på att ta i, trycka ifrån, med skidorna. I benen finns en hel del muskler jag kan ta hjälp av, så jag inte bara tar i med armarna. När jag tar i med benen och skjuter ifrån med vristerna, åker skidan upp baktill och det är tydligen så en skidar. När jag inte använder stavarna måste jag ta i med benen. Under min första tur i söndagskväll hasade jag mest med skidorna fram och tillbaka.

-15 grader och naturen är fantastisk här i Grövelsjön. Det är svårt att hålla jämnt tempo när jag vill stanna och fota varenda vy. ☺

PhotoGrid_1419685559967

 

Dagsturen var 7 km och det blev även en kvällstur med pannlampa på 5 km (-17 grader). Jag föredrar dagsljus så jag får se den härliga naturen. Men träning är träning.

 

Igår och idag, 4 skidturer, har jag sammanlagt åkt lika långt som jag ska åka  vid ett tillfälle på TjejVasan…. 28 feb. 3 mil. ☺

 

 

Träningslägret har börjat

Ja, det låter kanske avancerat och välplanerat att vara iväg på träningsläger. Faktum är att vi hyrt en stuga i Grövelsjön och njuter av att vara tillsammans hela familjen. Men min ambition är att åka 1-2 pass per dag. Jag behöver få vana att åka längdskidor. Visst tar jag mig fram, men jag har inte så mycket kontroll över mig själv på skidorna. Och hur ska jag åka för att fördela arbetet på fler delar än bara armarna? Ja, det känns som att armarna fått arbeta mest idag. Jag får lite råd från mannen och svågern: in med höger stav närmare kroppen; låt hela överkroppen dra dig framåt och sedan armarna mot slutet; axel, knä och fot i linje när du trycker ifrån; snärta iväg med fotleden; foten längre fram; skidan ska släppa marken när du skjuter ifrån; tyngdpunkten på ena foten när du trycker ifrån. Det är mycket med det hela. Och ikväll känner jag att min kropp fått jobba.

20141226_115131

På förmiddagen åkte jag och min kära 9-åring 6 km. Det är riktigt roligt att åka med honom, för vi har ungefär samma hastighet. (Ok, han kan dra ifrån mig om han vill…). På eftermiddagen åkte jag drygt 7 km med min man. Han är uppvuxen på skidor och han dansar iväg på de där långa brädorna hur lätt som helst. Själv känner jag mig oerhört klumpig med skidorna på. Det kan bara bli bättre.

Skidpremiär!

När inte snön kommer, får jag ta mig till snön. Idag har vi bilat norrut till Grövelsjön. Längs vägen var det kallt; neråt -25 grader. Väl framme så installerade vi oss snabbt och vallade sedan våra skidor. Jag är helt novis inom detta, och uppskattar därför kunskap från man och svåger. De har full koll på både vallning och åkteknik.

20141225_165915

Vi kunde inte vänta till imorgon, så vi tog en lite tur ikväll. Det var kallt, -14 grader, men helt ok när en fick upp värmen.

Det var kul att åka. Det är tur att det ör tydliga spår att bara följa med i. Där spåren saknas är jag som Bambi på hal is… Jag förstår att jag har massor att träna på, om jag ska åka effektivt och inte trötta ut armarna. Intellektet förstår vad mannen och svågern ger mig för tips. Men att få till det i verkligheten….?  Ja, nu har jag ett gäng dagar framför mig här att träna på detta. Först får vi se hur jag mår i kroppen imorgon…

Bjuder här på min premiärtur. Sonen filmar

Märklig känsla

Jag må erkänna, att det är en mycket märklig känsla som intagit mig. Efter ett riktigt härligt julfirande med nära och kära, drar vi imorgon vidare dit snön är. En halvt om halvt svindlande  känsla nör jag inser att jag inom 1 dygn, max 2  (beror på när vi är framme), kommer jag stå på skidorna i skidspåren. Eller ligga i snödrivorna. Det beror på….

 

luJ doG

20141220_194755

!!luJ doG
Ja, så kan det gå när en tar det så himlans lugnt i julstressen att en inte ens bryr sig om att kolla om en sätter gardinen åt rätt håll…

I år har jag undvikit stressen så gott jag har kunnat. Det blir jul ändå. Julkort har jag valt att inte skicka – jag har istället donerat lite pengar till Kostfonden, en fond som samlar in resurser till vetenskapliga studier gällande kostens påverkan på vår hälsa. Helt utan kommersiella intressen. Jag har julpyntat lite grann för att få lite småstämning i vardagen. Och eftersom vi firar julafton hos kära släktingar fick granen utebli i år. Men när jag idag upptäckte att ena julgardinen (jag har inte så många) hängde bak-och-fram, kunde jag inte låta bli att storskratta. Jag stod i köket och bakade glutenfritt matbröd och fikabröd fritt från processat socker och sötningsmedel då jag fastnar med blicken på en gardin och tycker det ser ovanligt blek och tråkig ut. Sen kommer ett långt skönt skratt när jag inser vad som är galet. Jag har inte stressat fram några förberedelser alls inför jul, och ändå lyckas jag hänga en gardin åt fel håll. Och inte upptäckte jag det förrän efter några dagar. Men vad gör det? Det blir jul ändå. Oavsett åt vilket håll en gardin är uppsatt. Det är nästan så jag kan tycka att det är lite kul att det materiella inte är perfekt. Det är ju bara jul. Det viktigaste är att vi är tillsammans i familjen. Så jag låter den sitta kvar…. :)

Så jag passar jag på att önska er alla en riktigt skön god jul, och hoppas ni får några sköna lediga dagar. Det är inte så noga om julpyntet inte blir som det är tänkt, eller Jansson råkar bli bränd i ena hörnet, eller om ni glömt köpa glögg. Det blir jul ändå. Och det allra allra viktigaste är att bara vara tillsammans. Prata med varandra. Se barnen. Se varandra. Lek. Var. Tillsammans.

!!!!luJ doG God Jul!!!!

 

I skogen far tankarna precis vart de vill

Efter att ha kommit igång med träning igen förra veckan, efter 3 veckors uppehåll, har jag återigen kommit in i en vecka då jag inte kan träna. Jag har blivit förkyld. Jag är inte jättesjuk. Jag har inte feber. Men jag är snorig och känner mig allmänt seg och trött i kroppen. Därför får det bli ytterligare en vecka utan träning. Men jag känner ingen panik för det. Det är låångt kvar till 28 februari då Tjejvasan går av stapeln. Det är bara att ta tag i det när jag är piggare igen. Och mest av allt ser jag fram mot att snön ska komma, eller att jag ska komma till snön. Då får jag ut och åka längdskidor, på riktigt.

Under tiden tar jag mina promenader. Jag är glad att vi har hund. En fantastiskt mysig liten sheltie. Det gör att jag kommer ut på promenad minst 3ggr/dag. Och vid en av dessa promenader går jag en längre sträcka. När vi beger oss ut i skogen släpps tankarna fria. Jag tycker det är underbart; tankarna far precis som de vill och jag har ingen aning om vad som ploppar upp för dagen. Jag är en person som tänker mycket. Ibland kan jag fastna i ett tankespår. Jag behöver utmana mig själv i att komma ännu mer till handling. Kanske ett nyårslöfte? Men, när jag går på mina långa skogspromenader, med en överlycklig liten Loke som springer fritt runt omkring och är allmänt överlycklig, släpps tankarna fria och de får fara precis som de vill. Då föds många idéer, existentiella tankar dyker upp, känslor dras igång, frågetecken rätas ut, lösningar på problem finns plötsligt. Dessutom visar skogen sin kärlek med hjälp av sin energi och vackra naturlighet.

20141209_120516

Kram på er!